Fyfan vad jobbigt det ändå är att han en massa släktingar man inte känner.
Känner typ ingen från mammas släkt, det enda man får höra av nån man "aldrig" träffat är, ojj så stor du blivit! men hallå jag har ju aldrig träffat dig?
Sen kanske jag vet vad alla mommos syskon heter,iaf systrar, iaf de felsta (ni ser jag verkar ha bra koll!) och vad deras barn heter. Men ändå vet jag inte vem "ungen" (ja dom kanske har blivit stora nu) är.
Det finns några stycken från mammas sida som jag FAKTISK vet vem dom är och känner mer eller mindre. men inte många.. och att de allra flesta bor i finland och pratar finska gör inte saken bättre.
Ja att vissa släktingarna lägger till mig på facebook hjälper väl ändå inte? det enda jag vet är att jag är släkt med den, men har ingen aning om vem det är?

Som idag när jag åkte buss från ötå till hede så hoppade en man på vid gamla netto i hedenäset. Inte tänkte jag så mycket mer på det.
Sen när jag kommer hem så frågar mommo efter nån timme om det var nån som hoppade på vid netto.. ja? tänkte jag. hon började fråga hur han såg ut och jag svarade. och det visade sig vara Sani (mommos systers) son Roger som hade hoppat på.
Alltså en person som har lagt till mig som vän på facebook för nåra månader sen, och jag visste inte att det var Sanis son. Hur dum får man vara?
Jadu det här med släkten är inte lätt inte. Jag lovar att jag sett en massa släktingar när jag vart i happis, luleå eller nånstans utan att vet att de är min släktig.. det händer till och med i HEDENÄSET! så.. blind känner man sig en smula.