Varför gråta när man kan le?

Varför skapa liv när man ändå kommer dö?

Varför kommer sommarn när det ändå kommer snö?

Varför gråta när man kan lé?

Varför blunda när man kan se?

Varför tar det inte slut?

Varför hittar jag inte ut?

Jag vill kunna skratta jag vill kunna lè.

Men allt jag gör blir bara fel.

Snart orkar jag inge mer.

Och det är ingen som ser.

Jag döljer det väldigt bra.

Allt jag borde göra är att dra.

Denna värld behöver inte mig.

Att säga ja det blev ett nej.



Något Jag Skrev Nyss..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0