Jag vet jag har svårt att glömma.
Men ärren går inte att gömma.
Det som fortfarande svider.
Gör så att jag lider.
Att alltid känna denna smärta.
Det tynger mitt hjärta..


Vet att jag alltid skriver en massa sorglia dikter osv. men det är faktiskt så jag känner..
Jag är inte emo eller nått.. som bara tycker synd om sig själv och en massa..
Jag berättar hur jag mår och känner mig i mina dikter, får inte ut det på nått annat sätt..
Men alla dikter är ju inte sorgsna, men dom flesta.. men det är nog för att det är lättare att skirva när man är ledsen och deppig än när man är glad. Vet inte varför det är så.. kanske har nått med att orden bara rinner ut, som tårarna. och när man är glad stannar dom inne, för då kommer inga tårar?..
Men nu ska jag dela med mig om en lite mer positiv text!

Tänk på alla som gjort dig lycklig och glad.
Tänk på alla du vill ha kvar.
Tänk på hur mycket dom betyder.
Tänk på gåtan som lyder.
Älska, glömma och förlåta.
Det är denna gåta.
Tänk på alla sommarnätter.
Tänk på kortet hjärter.
Tänk på all lycka och kärlek.
Tänk på dem i den närhet.
Ta dem i dina händer.
Och bertätta vad du känner.
Tänk på dem du inte vill mista.
Tänk på jordens skattkista.
Tänk på allt det vackra.
Tänk på att alltid tacka.
Ingen vet när detta kommer sluta.
Så hoppa bort från mörkrets ruta.
Tänk på att älska dem du älskar.
Tänk på att glömma det du inte får gömma.
Tänk på att förlåta och lyssna på livets stora gåta.

( Det jag menar med denna text är att . Glöm inte att berätta för dom du älskar hur mycket dom betyder, Hur fina dom är, Hur mycket du älskar dem. osv. för man vet aldrig vad livet har att ge.. Man vet aldrig när man går skilda vägar.. Så vänta inte med att berätta, för det är livet för kort för!.. )