Alla har vi nått kvar från våran "barndomstid".
Och just nu tänker jag berätta rakt ut, att jag fortfarande sover med nallar.
Men har svårt att bli av med dom, den ena är en kanin som jag fick i 2års present tror jag och han döpte jag till Kalle-Kanin, och den andra är en hund som jag fick antingen när jag var 2 eller 3år minns inte, och han döpte jag till Snoddas eftersom han var så lik våran hund Snoddas.
Iallafall, när jag var liten sa jag att jag aldrig kommer bli av med dom, för dom skulle bli begravd med mig!
Och än idag så sover jag me dom.. Kan som inte bli av med dom.. så blir roligt så se hure går i vuxen livet.
klart jag klarar av å inte sova med dom.. Jag har som inte med dom överallt, dom är bara hemma.
Och det jag vill säga med det här är att jag står för att jag VÅGAR ha kvar något jag älskar, att jag inte skäms för det. Att jag faktiskt kan säga rakt ut att jag sover med nallar, även om jag är 15år!

En dålig bild på dom.