Jag lägger ifrån mig mobilen och lägger ner händerna på pianot, jag börjar smått spela blinka lilla stjärna. Hela övervåningen ekar av det jag just nu sitter och spelar, nedre våningen hör säkert också, kanske utan för huset med. Det vet inte jag, och jag bryr mig inte heller.

Sedan bestämmer jag mig för att pröva spela Für Elise, det lilla jag kan på toner. Nu exakt NU skulle jag klara av hela det jag kunde utan ett enda fel!

Jag koncentrerar mig på att göra rätt, lyssna efter noga, kunna spela den utan tvivel.

I rummet är det bara jag, på övervåningen är det bara jag, sitter helt själv och spelar på de gamla pianot, de som låter så läskigt när man spelar, de som väcker rädslan när man är själv.

Jag låter ljudet av pianot eka i mina öron, jag känner mig helt lugn.

Ända tills rädslan börjar komma fram, är jag helt ensam eller inte?

Jag känner mig omringad, omringad av någon eller något och det kommer närmare och närmare.

Men jag orkar inte bry mig, det är säker bara jag som skrämmer upp mig själv.

I lugn fortsätter jag spela, men känner mig ändå omringad och det är ännu närmare än det var före.

Även nu orkar jag inte bry mig och försöker spela i lugn och ro. Fast fortfarande känner jag mig rädd, det enda jag vill är att springa ner, ner till nedre våningen. Men jag fortsätter spela.

Det är en så obehaglig känsla, att det kommer närmare och närmare mig, de som var några meter ifrån mig är nu bara en två meter ifrån. Nackhåret reser sig, och jag känner en kall kåre längst ryggraden, jag känner hur jag stelnar till, nej det är för nära mig, jag klarar inte av den här känslan, jag måste bort, nu!

Jag slutar med ens att spela och tar min mobil, springer mot köket, svänger in mot hallen och ner för trapporna, jag vågar inte vända mig om.

När jag kommer fram till dörren öppnar jag den så fort som möjligt, smäller igen den efter mig. Och först nu vågar jag titta upp för trappan. Nu är jag i säkerhet!


Skrev som en liten berättelse som jag själv varit med om.. nog de obehagligaste..


Tänk att känna dig omringad av något, något som kommer närmare och närmare, du vet att det inte är någon där, men känner en obehaglig känsla. Du är helt ensam, ingen ser dig, samtidigt som något kommer närmare hela tiden. Du vet inte vad det är, men det är obehagligt..